Släpp taget, för bövelen...

Det finns människor, och det finns andra människor. För trots att jag inte gillar att etikettera mina medvandrare här på jorden... så ibland behövs det ändå.

Dagens etikett är...

de efterhängsna. De som absolut inte kan släppa taget om det som varit, och människor de levt med, umgåtts med eller bara känt till sådär lite i allmänhet. De klängiga, snokande, bittra... de med offerkoftan mycket ordentligt pådragen och hårt knäppt ända upp i halsen.

Varför måste man ha som sitt mantra att i evinnerlighet förfölja de man ändå inte ens vill se eller umgås med? Fattar inte hur det fungerar. Är ju bara så enkelt att lägga ner och förpassa till evighetens arkiv... för har man valt bort någon eller något så vill man väl inte leva i det för alltid?

Det är ju så att den man inte kan släppa, den finns ju kvar hjärtat och hjärnan och skaver och nöter. Även om du inte tror det. Vore det inte enklare att skaffa ett annat intresse? Inte hänga kvar som en morbid jädra mardröm hos dem du lämnat... eller säger dig ha lämnat. Sluta kontrollera andra, sluta hänga efter och snoka, sluta. Bara sluta. Så enkelt. Ägna dig åt dig själv och ditt. Och då menar jag inte att ägna sig åt bitterhet och offerkoftamentaliteten.

Det är inte synd om dig! Inte ett jädra spår synd om dig! Du har själv valt hur du ska ha det i ditt liv. Går livet inte som du vill... så tänk om. Ändra inriktning. Ändra på dig själv, för det är där felet sitter. Inte hos andra! Det finns många bra böcker skrivna om detta att ändra inriktning. Det finns terapi också för den som inte ids läsa en bok. Gör det bara. Ändra på dig och få ett bättre liv. För ett bättre liv får du inte om du bara gnäller, kritiserar och anklagar andra för dina tillkortakommanden.